Telegrafverkets Telefonapparater
Denna sida är under bearbetning och kommer löpande att uppdateras.
Telegrafverket börjagde redan på 1890-talet med tillverkning av egna apparater, i början endast tre standardmodeller, Bordstelefon, Väggtelefon och Golvtelefon. Golvtelefonen tillverkades bara i ett hundratal exemplar medans vägg och bordstelefonerna är ganska vanliga.
Här följen en lista på hur Telegrafverket döpte sin telematerial, på senare tid gick man över till att använda LMEs ABC-register med tillägget A för egna produkter.
AB Telefonapparat, Bordapparat LB
AC Telefonapparat, Väggapparat LB
(AD) Telefonapparat (LB), Linjeväljare se CJ
AE Telefonapparat, Anknytningsväxel LB
AK Telefonväxel, Abonnentväxel, Klaffjackväxel (LB)
AL Telefonväxel, Abonnentväxel, Lampjackväxel (LB)
AP Telefonväxel, Abonnentväxel, Proppväxel (AT)
BC Telefonapparat, Bordapparat
BD Telefonapparat, Väggapparat och Kapslad apparat
BE Telefonapparat, Linjeväljare se CJ
C Speciella Telefonapparater, telefonväxlar
CD Telefonapparat, Mikrotelefonväxel
CE Telefonapparat, bärbar
CF Telefonapparat, Avgiftsapparat och Kapslad apparat
CG Avgiftsbössa
CH Partlinjerelä
CJ Linjeväljare
CK Telefonväxel, Abonnentväxel, Klaffjackväxel
CL Telefonväxel, Abonnentväxel, Lampjackväxel
CP Telefonväxel, Abonnentväxel, Proppväxel
AB 112 - Tbm - Trä/Plåtapparat bord för LB system
Telegrafverkets standardapparat för bord, Tillverkas 1894 till 1925
 |
 |
AC 150 - Tvm - Standardapparat vägg i trä
Tillverkades mellan 1893 och 1925 som Telegrafverkets första egna väggtelefon
AC 140 - Standardapparat vägg i plåt
Efterföljaren till AC 150. Dessa kan man hitta med original mikrotelefon med tratt men oxå med lur i bakelit.
AB 100 - Bordsapparat i plåt för LB system
Efterföljaren till AB 112 denna tillverkad helt i plåt
 |
|
AB 130 - Bordsapparat i plåt för CB system
Modernare variant med klyka i bakelit
BC 300 - Bordsapparat i plåt för CB
BC 330 - Bordsapparat bakelit
Standardapparaten för bord som kom 1931. Apparaten är tillverkad i bakelit med nummerskiva i metall. Modellen utväcklades på LM Ericsson på dess nyligen införskaffade norska företag Elektrisk Bureau A/S. Sammarbetet mellan Telegrafverket och LM Ericsson gjorde att Telegrafverket fick tillverka telefonen på sina egna verkstäder. Innom Telegrafverket fick modellen heta BC330. Även kallad m33 då den antogs som standardmodell 1933. Hos LM Ericsson heter samma modell DBH 11xx.
BC 560 - Bordsapparat
1947 kom en nyare mjukare variant av BC 330. Apparaten har rundade kanter och nummerskiva i termoplast.
Blev standardapparat 1950 då även kallad m50
BC 560
Genom användandet av melanin kunde man tillverka andra färger än svart så denna benvita modell togs fram
BC 561 - Mellanstationsapparat för en anknytning
BC 562 - Anknytningsapparat till BC 561 & BC 563
BC 563 - Mellanstaionsapparat för två anknytningar
BC 566 - Sekreterarapparat, används tillsammans med BC 567
Denna apparat har två knappar ovan nummerskivan där den ena är för linje medans den andra för att ringa internt till chefsapparaten. Det som skiljer denna från BC 567 är att den har en blänkare mere till vänster som visar om linjen är upptagen av den andra telefonen.
BC 567 - Chefsapparat, används tillsammans med BC 566
Denna apparat har två knappar ovan nummerskivan där den ena är för linje medans den andra för att ringa internt till chefsapparaten. Det som skiljer denna från BC 566 är att den har en brytare mere till vänster för att stänga av ringsignalen som en "stör ej" funktion.
BC 860 - 00-29860 - Dialog
Dialog började tillverkas 1962 och blev Televerkets standardtelefon i mars 1969. Formgivarna från arkitektkontoret Ahlgren-Olsson-Silow (AOS) var starkt influerade av amerikanen Henry Dreyfuss ergonomistudier. De främsta fördelarna med ett hölje av plast var att man reducerade telefonens vikt och att den blev billigare att tillverka. Den svenska telefonen Dialog var resultatet av ett projekt som framhöll att formgivning, ergonomi, teknik och tillverkningsmetod skulle ha lika prioritet. Den nya telefonen innehöll flera nyheter bland vilka kan nämnas ergonomiskt utformad lur, kåpa med inbyggt bärgrepp, reglerbar ringklocka, automatisk reglering av transmissionsnivån i förhållande till abonnentledningens längd och att den var möjlig att få i flera färger. Den tillverkades både av L.M Ericsson och Televerkets verkstad, i regel med fingerskiva men även i flera varianter med knappsats.
00-29901 - Diavox
Diavox utvecklades gemensamt av L.M. Ericsson och Televerket och ersatte Dialog som Televerkets standardtelefon. Den yttre utformningen gjordes av Breger & Co, Stockholm. Bland förutsättningarna för den nya telefonen ingick att den skulle kunna förses med knappsats för både ton- och impulsval samt få en förbättrad talkvalitet. Kolkornsmikrofonen ersattes med en elektretmikrofon och den automatiska regleringen vid mottagning för anpassning till abonnentledningen, som introducerades i Dialog-telefonen, infördes nu även på sändningssidan. Diavox tillverkades mellan åren 1978-1989 av både TELI och L.M. Ericsson. L.M. Ericsson tillverkade även Diavox för export.
Ericofon
Den ursprungliga idén var att formspruta Ericofonen i bakelit. När produktionen skulle starta hade dock den nya termoplasten ABS blivit tillgänglig. Materialet var inte bara betydligt mer slagtåligt utan kunde även tillverkas i valfri färg, till skillnad från bakelit som vanligtvis endast fanns i svart.
Efter en försöksserie 1954 förlades huvuddelen av produktionen till Karlskrona, där mer än 2,5 miljoner telefoner tillverkades mellan 1956 och 1982. Endast omkring 20 procent såldes på den svenska marknaden. När dåvarande Televerket tog upp modellen i sitt sortiment erbjöds den mot pristillägg och endast i fem av de totalt trettio färger som producerades. Modellen fanns däremot aldrig i svart utförande.
Ericofon 700
Ericofon 700 var en moderniserad efterföljare till den välkända ”Kobra-telefonen” från 1950-talet. Den introducerades 1976 i samband med LM Ericssons 100-årsjubileum och blev företagets första helt elektroniska enstyckstelefon. Samtidigt var det Ericssons första telefon som konstruerades enbart för knappval.
Den tekniska utvecklingen gjorde det möjligt att omvandla knapptryckningar till dekadiska impulser, vilket innebar att telefonen kunde användas oberoende av vilken typ av telestation den anslöts till. I Ericofon 700 användes i stor utsträckning moderna elektronikkomponenter, bland annat integrerade kretsar, elektronisk talkrets och elektretmikrofon. Detta gav telefonen goda transmissionsegenskaper, låg vikt och ett kompakt utförande.
Telefonen tillverkades med bärande stomme och kåpa i formsprutad ABS-plast där samtliga komponenter var integrerade i en enhet. Ringenheten fanns i tre olika utföranden: för tonringning, med elektromekanisk summer eller utan internt signalorgan.
Knappsatsen och klykfunktionen är försänkta i apparatens fot. Klykfunktionen aktiverades av telefonens egen tyngd. Knappsatsramen är monterad över R-knappen och ledad i ena änden; genom att trycka ned ramen i den andra änden aktiverades R-knappen.
Formgivningen utfördes av den svenske industridesignern Carl-Arne Breger. Designen hade tydliga likheter med den tidigare Ericofonen men med ett kantigare formspråk. Trots detta fick modellen inte samma positiva mottagande som sin föregångare. Tillverkningen i Karlskrona uppgick därför endast till drygt 41 000 exemplar fram till år 1984.
I samband med LM Ericssons hundraårsjubileum 1976 tillverkades även en förgylld bordsmodell av Ericofon 700.